FRÖKEN M

365 days has almost passed and I still can't bear to hear your voice.
Everytime I close my eyes your face is there, like a bad dream caught between night and day.
My heart can't face the fact that we have more miles between us than what fits in a day, we live our seperate lives and talk different words.
You told me to go chase my dreams but still you're chasing me away when I'm chasing after you.
You are there every waken hour and you are here every minute of my dream. When I wake up, I can smell you on my sheets.

My love does not make any sense,
But what else can I do but to love you endlessly until the day you decide to love me back.

You told me not to wait
I'm sorry, but I lost control of my heart a long time ago. You should know, you where there.

Vi går upp, vi går ut och jag går runt.
Utanför min dörr är det kallt.
Utanför min dörr står du och här innanför står jag.
Jag hör att du andas men jag säger ingenting.
Du hör att jag andas men du säger ingenting.
Vissa dagar står vi här.
Vi går upp, vi går ut och jag går runt.
Men vissa dagar står vi bara här.
Vissa dagar står vi bara här och andas.

Är så äcklig just nu att det är helt sjukt! Sitter just nu på Dubais enorma flygplats och väntar på mitt flyg som går om ca 7 timmar.. Ball? Nä.
Men försöker göra det bästa av situationen och det hjälper ju grymt mycket att ha internet!
Käkade på burger king och av gammal vana beställde jag plusmeny (det är ju Pommesen man är ute efter) och där fick jag så jag teg! Haha största jävla läsken och portion med pommes jag någonsin sett. Nu är jag nog mätt tills jag landar in Nz ;) hörs senare nu ska jag sova lide <3

Fyfan va jag har fjärilar i magen! Nu är dagen här jag väntat på sen i somras, nu är dagen här när jag lämnar ALL gammal skit bakom mig och börjar om.
Denna resa är början på något nytt jag vet det, jag känner det!
Ska uppdatera här så mycket jag kan och hinner annars berättar jag ALLT när jag kommer hem!

LET'S DO THIS SHIT!

Den Lördagen.

De senaste dagarna har jag traskat runt i slasket med tårar i ögonen.
De tårar jag har fällt och även de jag fäller nu är av lycka.
Tårarna jag har slösat på förr känns plötslig helt onödiga och oförtjänta.

Jag är så ofantligt lyckligt lottad att få dela mitt liv och mina bördor med de vackraste människorna på denna jord. Vi tycker oftast aldrig likadant, vi bråkar och vi utmanar varandra dagligen men framförallt ger vi kärlek, och vi ger den villkorslöst. Ni har hjälpt mig att få ihop mitt pussel även utan hörnbitarna, ni får mig att le och ni får mig att skratta tills jag får kramp.

Allt jag har att ge er är ett tack.
Allt jag har att ge er är min kärlek och ni får ta den när ni vill.
Mina vänner, jag älskar er!

Frihet är det finaste ordet jag vet. Så enkelt men så viktigt. Att få vara fri är för mig lika med att vara lycklig.
Om jag jämför mig själv hur jag är idag och hur jag var för vara några månader sedan är skillnaden stor.
Jag var oerhört lycklig men samtidigt fruktansvärt stressad, ängslig och sorgsen. Jag gick ständigt och grubblade på hur jag skulle lösa alla mina/våra problem. Jag såg det som min uppgift att fixa allt, göra allt bra.
Jag levde i en bubbla och kunde inte själv se att jag inte mådde bra, tveksamt om någon annan märkte det heller.

Jag trodde att jag var lyckligast på planeten..

Det tog lite tid men nu kan jag titta tillbaka på mig själv med klar syn.
Jag har fortfarande problem som håller mig vaken och grubblandes.
Men jag är i alla fall fri. Fri på ett sätt jag nog aldrig varit innan.

Det var jag själv som höll mig fånge med mina krav. En känsla av att aldrig duga, räcka till eller att vara tillräckligt fin. När bubblan sprack så skulle man ju kunna tro att dessa känslor skulle förstärkas men utav någon konstig anledning fick det mig istället att andas ut. I takt med att tårarna rann rensade jag ut i systemet och jag började känna igen mig själv.
Jag är inte perfekt. Jag gör misstag och ibland säger jag saker som man inte borde. Jag gäspar med öppen mun och mitt temperament kan jämföras med en kamphunds.
Framför allt så tycker jag om att bara göra ingenting, en hel jävla dag.
Jag minns det nu och med det kommer frihet. Aldrig mer ge bort mig till någon annan, jag är min.

Fan ta dig för att jag älskade dig mer än mig och Tack för att du släppte mig fri.

“Real freedom is freedom from the opinions of others. Above all, freedom from your opinions about yourself. ”

Hur ska man kunna sova när man har sitt livs största och bästa projekt på gång? Och hur håller man sig vaken när man stirrat in i dataskärmen i 3 timmar?
Gick och la mig iaf men mitt huvud fullkomligt exploderade av idéer som jag skriver ner så fort att varje mening blir förkortat till någonting som i alla fall påminner om svenska!
Äntligen känner jag ett litet driv, en strimma hopp.

Mitt nya liv: dygna-powerwalk-handla grönsaker för 1000kr-jobba-däcka-sova hela dan(igen)-powerwalk

Jag försöker i alla fall

Det kommer en period i varje persons liv när man helt plötsligt befinner sig i ett sorts tomrum, ett vakuum. När man helt plötsligt ligger där i sängen, helt klarvaken, och tänker vad fan håller jag på med?!
Jag är där nu. I flera månader har jag kört på i hundranitto, vägrat att inse vad det är jag har gått igenom och bara tryckt ner all ångest och oro långt, långt ner i magen och klistrat på ett leende. Nu har verkligheten hunnit ifatt mig. Den har hunnit ifatt mig så pass mycket att jag håller på att bli knäpp.

Jag gnäller mycket. Gärna på saker som inte betyder ett dugg. Folk tror säkert att jag har låg smärttröskel eftersom jag ständigt har ont någonstans. Men handen på hjärtat kan jag berätta att alla dessa fantomsmärtor endast är mitt sätt att hantera det där jag inte pratar om. Det som gör ont på riktigt.
Jag har aldrig haft svårt att uttrycka mig, förutom när det kommer till mitt innersta. Då krävs det rejäla doser utav alkohol för att jag ska börja snacka och vid det laget är det ändå ingen som tar mig på allvar.
Nu har jag tröttnat. Nu har jag helt enkelt tappat tålamodet med mig själv! Och eftersom alla fortfarande trippar på tå runtomkring mig för att inte jag ska bli ledsen så ger jag mig nu själv en rejäl jävla spark i röven! JOHANNA, SKÄRP DIG! Nu kör vi, nu kör vi på något, vad som helst, som inte är sitta hemma och stirra in i väggen måndag-fredag för att sen bli asfull och glömma allt ett par timmar på lördagsnatten.
Dags för förändring, dags att ta tag i mig själv. För det är upp till mig, och ingen annan, att göra mig lycklig!
JAG VÄLJER ATT VARA LYCKLIG.