Plusmeny

Är så äcklig just nu att det är helt sjukt! Sitter just nu på Dubais enorma flygplats och väntar på mitt flyg som går om ca 7 timmar.. Ball? Nä.
Men försöker göra det bästa av situationen och det hjälper ju grymt mycket att ha internet!
Käkade på burger king och av gammal vana beställde jag plusmeny (det är ju Pommesen man är ute efter) och där fick jag så jag teg! Haha största jävla läsken och portion med pommes jag någonsin sett. Nu är jag nog mätt tills jag landar in Nz ;) hörs senare nu ska jag sova lide <3


Nu jävlar

Fyfan va jag har fjärilar i magen! Nu är dagen här jag väntat på sen i somras, nu är dagen här när jag lämnar ALL gammal skit bakom mig och börjar om.
Denna resa är början på något nytt jag vet det, jag känner det!
Ska uppdatera här så mycket jag kan och hinner annars berättar jag ALLT när jag kommer hem!

LET'S DO THIS SHIT!


Crazy life of mine

Den Lördagen.


Exalterad


well, I guess I'm not eighten anymore..

Oj oj oj,.. vilka dagar!
Jag är helt slut.
I Tisdags var det dags för den årliga julfesten på Åhusstrand och i år hade de minsann slaigt på stort!
Kl 16:00 var det samling och det uppstod en stor förvirring eftersom ingen kände igen någon i vardagskläder. Man bah, vem är du? Kocken? men va? har vi verkligen träffats!?
När förvirringen hade lagt sig och jag själv skämt ut mig ett par gånger genom att hälsa på kollegor jag jobbat ihop med varje dag de senaste året var det dags för lite informationsmöte. Jag fattade absolut ingenting men försökte se intresserad ut och nickade medhållande varje gång våra chefer sa något som lät bra.
Att se intresserad ut är något jag har fått lära mig som servetris, och att se glad ut, fast än man bara vill nita den dumme fan som tycker att vinet smakar kork, fastän det inte ens är eller någonsin har varit någon kork nära flaskan, men le och gå och hämta en ny flaska!
Oj, off topic big time!
Efter vårt lilla möte gick vi vidare in i en utav våra större lokaler där vi fick reda på att nu jävlar, nu ska vi bränna fett!
Det är nämligen så att Åhusstrand ska ändra om lite i imagen för att hänga med det nya modet om att allt ska vara så väldans hälsosamt.
För oss anställda blev det ett pass i DANS. Haha, tänkte jag det här kan ju jag! men nej.. Höger, väster bakåt och framåt och tillslut visste jag inte vad som var upp eller ner eller vilket håll jag skulle slänga mina ben. Men förbannat kul var det och man tänkte inte alls på att man tränade. Ett stort plus var såklart att tjuvkika på alla andra som om än möjligt var ännu mindre koordinerade än mig själv.
Efter passet tryckte vi alla in oss (somliga nyduschade och fräscha och andra (läs:jag) svetiiga och raggaduschade) i bilarna och tutade iväg till Åhus Bowling. Där blev vi bjudna på både mat och dryck och stämningen var på topp! Och tro det eller ej men sen Bowlade vi, vem hade kunnat tro det?
Vårt lag sög och hamnade allra sist, men jag var lika glada för det för jag hann med tre drinkar under speltiden!
Sen bar det vidare till vår älskade strandvilla där "servetrismaffian" visade hur man festar tills man helt enkelt inte kan festa mer! Redan halv 1 kastade jag in handduken och ringde pappsen.
Ja, jag är ju faktiskt inte arton år längre...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Middag på Åhus Bowling med världens bästa människor
 
 
This is how we party
 
Bildkvaliteten suger uppenbarligen gurka men min stackars Iphone gör faktiskt sitt bästa! På lördag får min stora älskling följa med och då ska vi leverera många sjuka bilder.
Puss och kram!

Min kärlek

De senaste dagarna har jag traskat runt i slasket med tårar i ögonen.
De tårar jag har fällt och även de jag fäller nu är av lycka.
Tårarna jag har slösat på förr känns plötslig helt onödiga och oförtjänta.

Jag är så ofantligt lyckligt lottad att få dela mitt liv och mina bördor med de vackraste människorna på denna jord. Vi tycker oftast aldrig likadant, vi bråkar och vi utmanar varandra dagligen men framförallt ger vi kärlek, och vi ger den villkorslöst. Ni har hjälpt mig att få ihop mitt pussel även utan hörnbitarna, ni får mig att le och ni får mig att skratta tills jag får kramp.

Allt jag har att ge er är ett tack.
Allt jag har att ge er är min kärlek och ni får ta den när ni vill.
Mina vänner, jag älskar er!


Julfest !

Tittade bak i arkivet och insåg att jag var mycket mer "dagbokig" innan och det är ju kul så nu kör vi lite sånt med!

Ikväll blir det personalfest med Åhusstrand! Bowling och käk, kors i taket. Alla är ungefär lika chockade och förvirrade över det faktum att vi INTE ska hänga i strandvillan i år. Känns ju lite läskigt att visa sig utanför hotellområdet...

Dagen till ära har jag inte duschat, bär kjol OCH läppstift! Känner mig som redig kvinna



Maybe I like that I'm not alright


I like to stare at the sun
And think about what I've done
I lie awake in my great escape

I like crossing the line
And slowly losing my mind
Are you ok
'Cuz I feel fine
Maybe it's me
I'm just crazy
Maybe I like that I'm not alright

All messed up
And slightly twisted
Am I sick or am I gifted

Paper airplanes
Open window
Here today
And gone tomorrow





En vecka med kärlek

Måndag- fika med släkten
Tisdag- Personalfest med bästa ÅhusStrand
Onsdag- Fira norrlänningen
Torsdag- Amymys
Fredag- Rödvin med min Henvän
Lördag- "Servetrismaffian" gör stan
Söndag- "julafton" hos familjen Molin


Frihet

Frihet är det finaste ordet jag vet. Så enkelt men så viktigt. Att få vara fri är för mig lika med att vara lycklig.
Om jag jämför mig själv hur jag är idag och hur jag var för vara några månader sedan är skillnaden stor.
Jag var oerhört lycklig men samtidigt fruktansvärt stressad, ängslig och sorgsen. Jag gick ständigt och grubblade på hur jag skulle lösa alla mina/våra problem. Jag såg det som min uppgift att fixa allt, göra allt bra.
Jag levde i en bubbla och kunde inte själv se att jag inte mådde bra, tveksamt om någon annan märkte det heller.

Jag trodde att jag var lyckligast på planeten..

Det tog lite tid men nu kan jag titta tillbaka på mig själv med klar syn.
Jag har fortfarande problem som håller mig vaken och grubblandes.
Men jag är i alla fall fri. Fri på ett sätt jag nog aldrig varit innan.

Det var jag själv som höll mig fånge med mina krav. En känsla av att aldrig duga, räcka till eller att vara tillräckligt fin. När bubblan sprack så skulle man ju kunna tro att dessa känslor skulle förstärkas men utav någon konstig anledning fick det mig istället att andas ut. I takt med att tårarna rann rensade jag ut i systemet och jag började känna igen mig själv.
Jag är inte perfekt. Jag gör misstag och ibland säger jag saker som man inte borde. Jag gäspar med öppen mun och mitt temperament kan jämföras med en kamphunds.
Framför allt så tycker jag om att bara göra ingenting, en hel jävla dag.
Jag minns det nu och med det kommer frihet. Aldrig mer ge bort mig till någon annan, jag är min.

Fan ta dig för att jag älskade dig mer än mig och Tack för att du släppte mig fri.



.

“Real freedom is freedom from the opinions of others. Above all, freedom from your opinions about yourself. ”


allting går upp för mig när solen går ner

visst är det konstigt ibland, hur livet bara rullar på och man lyckas ha allt kaos under kontroll. Man ljuger för sig själv, matar på med argument och dumma ideer om att det som känns inte är på riktigt. Man hoppar från klippa till klippa med ett stormande hav precis under sig och man tycker sig ha kontroll, men det räcker med en hal klippa, ett litet snesteg. Sen faller man, sen faller man rakt ner i allting man har undvikit och allt man ingnorerat. Där i det stormande havet är allt man förnekat.
När man väl ligger där och inte längre orkar kämpa emot så ser man plötsligt allting klart. I stormens öga stirrar sanningen rakt tillbaka på dig. det är läskigt som fan och man förstår varför man undvikit det som pesten. Under flyktens gång har man byggt en mur som skydd, muren är nu ett hinder för det man vill komma åt. Hur river man sin egen mur? Det är ju jag som har byggt den. Det finns inga luckor att ta sig igenom, inga kryphål eller undanflykter. Ingen känner mig så bra som jag.
Antingen så får jag klättra upp och fortsätta springa. 
Eller så simmar jag vidare här nere, kämpar lite extra för det jag vill ha.
Tyvärr känner jag mig själv, flykten har alltid varit min bästa vän. 

RSS 2.0