Verkligheten
Imorgon har jag en visning av lägenheten. Någon annan som kommer hit, till min fristad, för att ta över.. Verkligheten tryckte helt plötsligt sig på på ett sätt den inte gjort förut. Nu är det på riktigt, jag ska flytta, och det snart. Inte ens planeringen av själva fysiska flytten har fått mig att inse vad jag håller på med så som det där samtalet idag.
Det är ju faktiskt inte själva flytten som oroar mig. Att flytta till ett annat land, utan vänner och familj har jag länge förberett mig på men att ge upp lägenheten är en helt annan femma. Den är inte kvar när jag kommer hem och den går inte att ringa till. Mitt första egna hem! Som en första kärlek, en första ung kärlek där vi har levt på hoppet, jag och lägenheten. Men jag har nu insett att vi har växt ifrån varandra och måste gå skilda vägar.
Förlåt, jag kommer aldrig glömma dig
