FRÖKEN M

Frihet är det finaste ordet jag vet. Så enkelt men så viktigt. Att få vara fri är för mig lika med att vara lycklig.
Om jag jämför mig själv hur jag är idag och hur jag var för vara några månader sedan är skillnaden stor.
Jag var oerhört lycklig men samtidigt fruktansvärt stressad, ängslig och sorgsen. Jag gick ständigt och grubblade på hur jag skulle lösa alla mina/våra problem. Jag såg det som min uppgift att fixa allt, göra allt bra.
Jag levde i en bubbla och kunde inte själv se att jag inte mådde bra, tveksamt om någon annan märkte det heller.

Jag trodde att jag var lyckligast på planeten..

Det tog lite tid men nu kan jag titta tillbaka på mig själv med klar syn.
Jag har fortfarande problem som håller mig vaken och grubblandes.
Men jag är i alla fall fri. Fri på ett sätt jag nog aldrig varit innan.

Det var jag själv som höll mig fånge med mina krav. En känsla av att aldrig duga, räcka till eller att vara tillräckligt fin. När bubblan sprack så skulle man ju kunna tro att dessa känslor skulle förstärkas men utav någon konstig anledning fick det mig istället att andas ut. I takt med att tårarna rann rensade jag ut i systemet och jag började känna igen mig själv.
Jag är inte perfekt. Jag gör misstag och ibland säger jag saker som man inte borde. Jag gäspar med öppen mun och mitt temperament kan jämföras med en kamphunds.
Framför allt så tycker jag om att bara göra ingenting, en hel jävla dag.
Jag minns det nu och med det kommer frihet. Aldrig mer ge bort mig till någon annan, jag är min.

Fan ta dig för att jag älskade dig mer än mig och Tack för att du släppte mig fri.